Förra helgen åkte jag på en minisemester till Köpenhamn. På grund av stormen Sven så blev mitt första plan inställt på torsdagkvällen, men som tur var blev jag ombokad och kunde åka ner tidigt fredagmorgon i stället. Jag åkte ju ner för att hälsa på Hanna som pluggar och bor där. Hon hade en viktig tenta på morgongen som jag kom så jag blev precis insläppt i lägenheten innan hon rusade iväg till skolan. Då passade jag på att duka fram lite presenter från Sverige. Ni som följer mig på instagram (heter Dnilva där) har sett att jag numer är gråhårig. Och dessutom korthårig, (det här var någon slags mellanfrisyr i väntan på att jag skulle klippa mig när jag kom tillbaka från Köpenhamn). När Hanna var tillbaka från tentan (som hon fick högsta betyg på, YEY!) var det dags att se vad Köpenhamn hade att erbjuda i blåsten. Här är Hanna. Vi har känt varandra sen vi var jättesmå, är så glad att Hanna bjöd mig på sitt kalas trots att jag inte gick i samma klass som henne den där gången 1993. (Har jag för mig att det var.) Till lunch åt vi världens största mackor. Det började hagla så vi flydde in i en butik. Stormen Sven, eller stormen Bodil som den kallades i Danmark var ständigt närvarande. Det blåste, haglade och småregnade omvartannat. Vi gick till den stora HAY-butiken. Ville ha så himla mycket. När man är i Danmark måste man alltid äta någon form av Wienerbröd, det hör liksom till. Och efter en hel dag promenerandes (nästan 25 000 !! steg enligt mitt stegräknararmband) gick vi hemåt. För på kvällen kom Sigrún också och hälsade på! Superfint att få hänga med två av mina äldsta vänner på samma gång. Och när Sigrún kom, så kom även snön. Gatorna förvandlades till ett vitt sagoland. Vi gick till en mysig bar som Hanna hade spanat in och drack supergoda drinkar medan det snöade utanför fönstret. Nästa morgon åt vi brunch. Vädret var helt perfekt. Det var bitande kallt, soligt och det mesta var täckt av en tunt lager snö. Vi gick runt och tittade på julmarknader, drack glögg och hade allmänt en så himla fin dag. Sen på kvällen var det dags för mig att åka hem igen. Så tack Hanna och Sigrún för en grym, men kort helg.