När jag var höggravid med Björk var jag så extremt sugen på att börja träna CrossFit. Eller skulle jag börja Yoga föresten? Lära mig att stå på huvudet är väl rätt rimligt ändå? Jag ville göra allt! Såg framför mig hur jag tränade som en atlet. Men så födde jag barn och var tillbaka i verkligheten. Det ska väl tilläggas att jag aldrig ens varit i närheten att göra något av ovanstående. Däremot var jag ganska bra på att göra mina knipövningar den här gången. Knep varje gång jag ammade i början och övade och övade hela tiden. För det kändes så tydligt att kroppen har blivit äldre och faktiskt fött två barn. Några veckor in när jag kände att jag fått till knipet letade jag fram den där broschyren som jag fick på förlossningen. Tror det var fem/sex övningar med minimal ansträngning typ. Men jag gjorde dom och kände att jag långsamt faktiskt läkte. Gick till och med till utegymmet här i närheten med Philip och Edda. Att bara gå dit så kändes det som att jag gjorde något större och viktigare än det kanske var. Men det hjälpte mig att få pepp. Men sen när jag kände att jag kunde göra alla dom här grejerna utan större problem så sa det bara stopp. Jag gjorde inget mer. Nu sover jag sjukt dåligt och får inte alls ihop dom timmar jag behöver. Ligger vaken på natten och kan inte sova fast jag är så trött. Hjärnan snurrar. Det pirrar och sticks i benen. Och när jag väl somnat så vaknar ett barn och sen nästa. En ond spiral. Och jag vet ju att min kropp mår bra av att träna och att det dessutom gör att jag sover bättre och mår bättre. Så varför gör jag inte det bara? Men igår hände det. Igår var andra gången jag tog en löprunda sen juni 2020 och innan jag blev gravid med Björk. Första gången var för någon vecka sedan och jag sprang knappt om jag ska vara ärlig. Hade på min springkläder när vi alla gick till lekparken och sprang bara en liten runda när Edda och Philip lekte i parken. Jag kände inget konstigt i kroppen av den gången så den här gången ville jag mer springa på riktigt. Så jag knöt på mig skorna och sprang min absolut plattaste runda. Så lite höjdskillnad det bara gick och det var precis lagom för mig. Var så sjukt mentalt stark, men flåset och benen var inte vad dom varit tidigare. Och det är ju inget konstigt med det. Men jag försöker allt jag kan att lägga bort resultat nu utan mer bara fokusera på att jag faktiskt gjorde det! Kanske börjar jag med CrossFit framöver? Eller så lär jag mig stå på huvudet? Eller så ska jag bara se till att fortsätta röra mig på ett eller annat sätt för att jag vet att jag mår bra av det. Kanske får det räcka så. Vad är eran bästa träning? Stort som smått, vad gillar ni att göra?