Vi hoppar tillbaka en dryg månad till när jag var på Island. Min morbror Ágúst tog med Philip och mig på en liten biltur en av dagarna. Först visade han oss en liten undangömd strand som låg i närheten av färjeläget till Viðey. Det var alldeles dimmigt och det började snöa rätt rejält när vi var där, men det var fint att komma ner på stranden och se den råa naturen och alla mönster som vattnet, snön och tången skapade. Efter den lilla avstickaren körde vi vidare ner mot stan och bort till hamnen. Där finns nämligen konstverket Þúfa av Ólöf Nordal. Det är en konstgjord kulle som är 8 meter hög och 26 meter i diameter med en liten smal stig som leder upp till toppen. Och på toppen av kullen finns det ett litet hus där det hängde olika fisk på tork. Lukten var svår att missa om jag säger så. Philip var väl den som ogillade den mest. För mig luktade det bara harðfiskur dvs torkad fisk som jag fullkomligt älskade när jag var yngre. Det var halt, blåsigt och nästan lite läskigt att balansera upp (och ner) för den isbeklädda stigen till toppen. Kul och fint med konst på oväntade ställen tycker jag. Det började blåsa på rejält och när vi kom ner för den lilla kullen såg vi bara några meter framför oss. Så då tackade vi den lilla tuvan för besöket och åkte vidare.